Det är roligt med mobilskal. Detta är något jag har insett under senaste året. Innan dess har jag faktiskt tyckt att det är relativt tråkigt. Faktum är att jag inte ens hade något mobilskal innan jag tappade min telefon för snart ett år sedan. Det var mindre roligt. Jag trodde att den telefon jag hade varit okrossbar. Det visade sig vara fel. Skärmen sprack på så många sätt som en mobilskärm bara kan spricka. Jag höll upp den och kompisen som var med brast ut i: ”Men har du inget mobilskal?!”. Det var då jag förstod att jag begått ett misstag. Jag fick helt enkelt skylla mig själv.
Gudarna ska veta att jag är handlingskraftig. Detta räddade mig något i den här situationen. Jag gick över gatan med min vän tätt efter, rakt in i en butik som hade en Apple-logga hängandes över ingången. Fram till disken gick jag och bad att få mobiltelefonen lagad. 1 timme skulle det ta. Vi gick ut igen, korsade Kungsgatan och gick in på en elektronikfirma. Där hade de mobilskal. Där hade de fler skal än jag någonsin tidigare sett på samma ställe. Vilket mobilskal skulle jag välja? Om jag bara kunde svara på denna fråga. Jag hade ju inte ägt ett mobilskal tidigare. Som tur var så var vännen som var med mig något av en självutnämnd expert.
”Nu ska vi se här. Det här mobilskalet ska du inte ha i alla fall” sa han och tog upp ett paket och skakade i sin hand. Jag orkade inte ens fråga varför utan nickade bara. Han tog upp ett annat mobilskal, ett som jag tyckte var väldigt fint rent estetiskt. Det hade blommor och växter på sig och det tilltalade mig. Kanske kunde det…
”…och det här mobilskalet ska du definitivt inte köpa. Det ska ingen människa göra” sa han om det. Det var ju skit också. Jag gillade verkligen hur det där mobilskalet såg ut, men jag litade slaviskt på hans ord. Vi gick igenom ett antal lösningar till och tillslut hittade han något han verkade gilla. Då gillade jag det också, svårare än så var det inte. Jag gick fram till kassan med bestämda steg – som om jag visste vad jag gjorde – och lade mobilskalet på disken och sa ”Hej!” lite för högt. Personen bakom disken svarade lika högt, jag betalade och vi gick ut igen.
Efter en hamburgare på k25 var det dags att hämta min telefon vars skärm var fixat. Jag trädde på mitt nya mobilskal och kände mig oförskämt nöjd.