Turen har fallit på min farfar. Jag talar förstås om min nu ganska omfattande beskrivning av mitt släktträd. Min farfar var fönsterputsare i hemstaden. Han putsade dagarna i ända och han hjälpte både fattiga och rika personer. Både kommuner, företag och privatpersoner. Det var en oerhört stolt fönsterputsare ända in i det sista.
Farfar hade egentligen gått i pension när han var 65 men han fortsatte länge till. Faktum är att han fortsatte som fönsterputsare officiellt till han var 71. Då sa pensionsmyndigheten till honom att det fick räcka. Då fortsatte han istället svart. När då Skattemyndigheten sa till honom att sluta som fönsterputsare började han jobba gratis. Ja, ni ser ju vad detta är för typ av gubbe. En sådan som inte ger upp oavsett vad som står i hans väg som fönsterputsare.
Så, låt oss titta på hans förflutna. Det sägs, från hästens mun, att han var den första fönsterputsaren i hela regionen. Det vill inte säga lite eftersom regionen är just Stockholm och det finns en väldig massa människor där. En väldig massa människor och ett ännu större antal fönster som behöver fönsterputsare.
Jag frågade honom varför det blev just fönsterputsare. Han sa att det var det jobb som fanns tillgängligt. Det var helt enkelt där det fanns pengar att tjäna. ”Då var det bara att lära sig” sa han alltid. Han berättade nämligen ofta och gärna historien om när han blev fönsterputsare. Jag hade säkert hört den 15 gånger. Pappa sa att jag kunde gå och lägga mig för han hade minsann hört den 115 gånger. Det var en man som inte räddes att upprepa sig, min farfar. Så, fönsterputsare blev han i alla fall på grund av efterfrågan då.
Han berättade någon gång att han fick plantera en efterfrågan hos folket. Att det var han som gjorde att folk blev i behov av hans tjänster som fönsterputsare. Det var nämligen en spännande tid, menade han. En tid då lyx blev vardag för allt fler. Då dammsugare gjorde att hemmet lättare kunde hållas rent för gemene man. En tid då diskmaskin, tvättmaskin och radio började bli allt vanligare. Fönsterputsare var inget folk hade reflekterat över i huvudstaden innan farfar klev in på marknaden.
Ja, återigen: Detta är hans ord och man får väl ta de med en nypa salt. Jag tycker i alla fall att det är spännande att tänka på denna svunna tid. Den tid som fanns långt innan jag och långt innan du. Då fönsterputsare först kom in i rampljuset.