Jobba med parkeringsskyltar
Förvånad, måste jag medge att jag blev under min senaste dejt. Det har blivit en vana för mig att dela med mig om mina träffar i det här forumet. Så vanligt att jag känner att det till och med förväntas av mig. Idag är dagen då jag publicerar ytterligare ett inlägg om en person jag träffade. Nämligen en tjej som arbetade med att utveckla parkeringsskyltar. Hon bekräftade att jag hörde rätt. Hon arbetade på ett företag som jobbar med att sätta samman och utveckla parkeringsskyltar. Frågan jag ställde därefter var alldeles uppenbar i mina öron och ögon: Jag tyckte att jag var rolig men hon var tydligen inte lika underhållen. Hon förklarade att liknande skämt brukar dras när hon berättar om sitt arbete med parkeringsskyltar. Sedan svarade hon allvarligt på frågan och jag lutade mig framåt över bordet för att höra henne i sorlet bland andra. Jag slog vad med mig själv, där och då, att vi var det enda par inne på baren som pratade om parkeringsskyltar. Hon berättade att hon börjat arbeta på sin pappas firma en gång för ganska längesen. Det var ungefär när hon fyllt 20, berättade hon, som hon bestämde sig för att vänta med att plugga. Hon väntade och jobbade, och väntade och jobbade och plötsligt hade det gått 10 år. Det var där hon var nu. Fortsatt arbetandes med parkeringsskyltar men nu med betydligt större ansvar. Jag ställde sedan en mer allvarlig och kanske väntad fråga i sammanhanget. Jag frågade om hon tyckte om sitt jobb. Frågan om hon hade funderat på vad hon ville göra om hon inte arbetade med parkeringsskyltar ställdes också. Det hade hon funderat över: Jag tyckte om den här tjejen. Hon var speciell. Vi ska ses på onsdag nästa vecka igen och då får vi se om vi talar om annat än parkeringsskyltar.