Inga fler markarbeten i Stockholm för mig
Jag tycker inte att man ska döma människor utefter vilka yrken de har valt att ägna livet åt. Vad som är roligt och meningsfullt är helt upp till var och en, och den enes mardrömsjobb kan vara den andres drömjobb. Människor är helt enkelt olika, och så ska det få vara. Med det sagt så vill jag sträcka på mig en smula och meddela att jag är stolt över mitt karriärsval. Och vet ni vad den främsta anledningen till min stolthet är? Det är att jag har fått vara med och bygga Sveriges huvudstad i decennium efter decennium. Jag har arbetat med markarbeten över precis hela Stockholm sedan jag var 16 år gammal. Idag fyller jag 70 och nu tycker den svenska staten att det räcker med markarbeten i Stockholm för mig. Jag lyckades få jobba i fem år till innan jag fick den slutliga ”Du är gammal”-stämpeln på ett kuvert hem i brevlådan. På måndag blir jag pensionär och jag har svårt att se hur jag ska komma över rastlösheten. Rastlösheten som infinner sig när man är går från att, måndag till fredag varje vecka i över 50 år, ha gått till ett arbete. Till att göra ingenting, rulla tummarna, lyssna på dumma radioprogram. Från att utföra markarbeten i Stockholm som gör att staden kan växa. Till absolut ingenting. Det gör mig väldigt deppig att tänka på just nu. Jag sitter inne i sovrummet vid vår dator och skriver detta. De första gästerna till kalaset har kommit och jag hör från nedervåningen hur de frågar efter mig. Min fru svarar att jag är uppe och byter om men att jag kommer strax. Jag såg tårtan innan jag gick upp. ”Världens bästa pappa, farfar, morfar och kungen på markarbeten i Stockholm”. Jag skrattade till när jag fick syn på den, och frågade min fru om det var hennes idé. ”Ja, det var det. Sluta tjura nu och gå upp och byt om” sa hon till mig. Och här sitter jag nu. Andas in och andas ut. Ser in i spegeln och möts av att en gammal man tittar tillbaka på mig. Han ser bekant ut men jag kan inte riktigt placera honom. Han reser på sig samtidigt som jag och går ner mot gästerna. Är det någon som har samma tankar gällande pensionen?